Modul 3
Något som inspirerade mig i litteraturen var förtydligandet att Problem Space och Solution Space utvecklas tillsammans och bildar ett passande Problem-Lösning-par. Jag skulle tro att vi har allt mer ”skygglappar” och ”barriärer” mellan olika gebit idag. Det finns säkert redan tekniska lösningar på problem som vi har, bara det att de som sitter på lösningen inte känner till problemet medan de som sitter på problemet inte känner till lösningen (fastän den på inget sätt undanhålls dem).
Tekniska system och vetenskaper lever allt mer skilda liv. Förr kunde man vara kemist, men nuförtiden specialiserar man sig på analytisk kemi, biokemi, organisk kemi, fysikalisk kemi osv. Kunskapsöverföringen mellan olika yrkeskategorier är svårare och riskerar att drunkna i informationsöverflöd.
Detta gör mig fastare i tron om framgång i multidisciplinära/tvärfunktionella team, där personer med olika bakgrund och kunskaper möts och hittar en lösning.
Dessutom gör det mig fastare i tron att en nära relation kund-leverantör är viktig. Kunden äger problemet och leverantören vill vara delaktig i lösningen. Kunden har kunskap på behovet, medan leverantören (förhoppningsvis) kan ha en teknisk kunskap om lösning.
Det är lite så det fungerar i min organisation: Först föds en idé som flera tycker är intressant. Man gör grundläggande undersökningar. Funkar idén som det var tänkt? Vad i idén fungerar och vad fungerar inte? Idén bollas till säljorganisation, produktutvecklingsorganisation och produktionsenheterna. Första frågan är om idén är ett business case: Vill kunden ha produkten (så som den är tänkt att fungera)? Om ja, så undersöker man i lab-skala om man får önskade egenskaper på föreslaget sätt. Utifrån resultaten modifieras recept och produktionsparametrar tills man når så nära kundönskemål som man kan. Då ställer man sig frågan: Uppfyller produkten kundens krav? Om ja, så kontaktar man kunden (om man inte redan gjort det) och föreslår att de tittar på prototypen från lab, produktegenskaper och ett fysiskt prov. Om kunden är intresserad så föreslår man en provkörning i reguljär produktionsanläggning, skickar material och låter kunden utvärdera och komma med feedback. Utifrån feedback så standardiserar man produkten, eller ändrar produkten, eller lägger ner projektet.
I min organisation är projekten levande och prioriteras utifrån koncernnivå. Det finns grova riktlinjer, men arbetet är en iterativ process. Det är också olika om kunder och/eller leverantörer är med i projektet, det beror lite på hur kundrelationen och leverantörsrelationen ser ut, liksom konkurrenssituationen/maktbalansen. Vi strävar efter öppna relationer och tidig kundkontakt i produktutvecklingen, men i vissa situationer bedömer koncernledningen att så inte är lämpligt.